Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fem år buro de samman fångenskapens börda; sju
år satt sedan Gyllenhjelm allena. Mer än ett minne
hade han kvar sedan den tiden: fjättrarna, som tyngt
hans fötter och som en gång skulle hänga på hanis
grav — värken i lemmarna, som alltsedan vistelsen
i Rawas kalla fängelsehålor ofta ansatte honom; men
också boken, där han under långa tunga dagar
nedskrivit sina tankar: tappra och tåliga tankar om
lidande och liv.
Och nu sågo åter hans ögon de gröna fälten och
de sandiga sluttningarna kring Duna. Och där — se,
nu syntes, glimmande i augustisolens sken, den stora
staden Riga med höggavlade hus och smäckra
kyrk-spiror, med murar och torn och breda vallgravar.
— De tyckas mig skröpliga nog, några av dessa
torn, sade Gyllenhjelm till Gustav Horn, som stod vid
hans sida.
— Det tör väl hända, att staden icke länge står
emot de svenska kanonerna, svarade Gustav Horn.
Och sedan Riga är vunnet, skall visst hela Livland
snabbt falla konungen till. Icke minst därför, att de
livländska bönderna väl veta, huru gott estländingarna
hava det under det svenska regementet. Därom talade
min salige fader mer än en gång; och för den orsaken,
sade han, vilja varken finnar eller ester bort ifrån
den svenska kronan.
— Härom visste Karl Henriksson Horn besked
bättre än de flesta, genmälde riksamiralen. Ty väl
och länge tjänade han Svea rike i båda dessa länder.
Och mig tyckes, att detta är svenskarnas bästa ära:
att de icke skinna och plåga de landsändar, som de
hava vunnit, såsom de moskoviter och polacker pläga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
