Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till sist måste Rigaborna draga sig tillbaka och
lämna den nedre vallen i svenskarnas våld.
Och nu blev det för de anfallande att strax åter
fatta spaden och å vallen uppkasta förskansningar,
vända emot staden.
— Här haven I förskaffat oss ett gott fotfäste, sade
konungen till Jan Banér och Gustav Horn. Och nu,
I gode herrar, sköten väl om edra sår, så att I kunnen
vara med om vårt festliga intåg!
*
Den tolfte september rann upp med blänkande sol.
Allt var ordnat till stormning. I Muhlgrabens skans
stodo Jakob de la Gardies trupper uppställda, å
Sandberget i konungens läger var man ock redo; i
söder vid stranden bidade Herman Wrangel och Patrik
Ruthwen på signalen till uppbrott.
Men när nu konurigen såg den sköna staden och
såg alla dessa trupper med musköter och kanoner
redo att storma fram till dess fördärv, då greps han
av misskund både vid tanken på de män av hans
egen här, som i striden skulle falla, och ävenså pä
den stora staden. Han tänkte på huru det, om staden
toges med storm, skulle vara honom omöjligt att
rädda den från svåra härjningar. Ty att trupperna
ägde rätt att plundra en stad, som de vapenvunnit,
var gammal hävd, som ingen härförare ägde makt att
ändra. Och att många grymheter plägade övas av
soldater, vilka, ännu upphetsade av striden, strövade
omkring och sökte efter byte, det visste konungen
väl. Hans unge broder hade bett honom: Sök ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 15:51:31 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ramg2a/0069.html
