Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sutto Nils Olovsson och hans vän Benkt tillsammans
med ännu några andra av Smålands ryttare. De
övriga larmade och sjöngo, men Nils och hans vän
deltogo ej i stojet utan sutto i en vrå för sig själva
och samtalade.
— Detta är en härlig dag, sade Nils. Jag sörjer
blott över att lille Laskepelle inte fick vara med om
den. Honom tyckte jag om: alltid lyste de så muntra,
hans svarta ögon, man blev förnöjd till sinnes bara
av att se honom.
— Ja, detta är en stor dag, instämde Benkt. Det
är den skönaste vi upplevat i detta krig.
— Det menar jag dock icke, sade Nils. Nej, vet du
vilken dag som tycktes mig vara den skönaste? Det
var när vi stodo uppställda på Årsta ängar, före
avfärden från Älvsnabben, och då konungen själv
uppläste för oss de artiklar han skrivit om huru en
krigsman bör förhålla sig. Ser du, Benkt, mor min,
hon var inte glad åt att jag blev knekt — dock icke
mest därför att man därvid måste våga livet, utan
mest därför, sade hon, att soldater av själva sin
hantering och yrke drivas till att begå mycket, som
är ont och vrångt. Men, mor, att värja sitt land, det
kan väl dock icke vara någon synd, sade jag. Nej,
sade hon, att slåss i ärlig strid för sin kung och sitt
land, det menar icke heller jag är något ont. Men
Gud tröste oss, Nils, för allt det onda, som krigsmän
taga sig före emellan striderna! Från jutefejdens
dagar här på ön minns jag mycket, som är så slemt,
att jag icke ens vill tala om det. Och jag säger dig,
Nils, jag vet nog, att du är en god och redlig dräng,
men ont sällskap fördärvar goda seder, och om du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
