Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där var ej annat att göra än att draga sig undan,
det insåg Koniecpolsky. Och han gav befallning till
uppbrott.
Bredvid konung Gustav Adolf satt Per Brahe till
häst. Det var icke ofta som Per Brahe förde an sitt
småländska rytteri; konungen hade en stor vänskap
för honom och ville nästan ständigt hava honom vid
sin sida; därför måste greve Per för det mesta lämna
befälet över sina smålandsgossar till Fredrik
Stenbock. Han var reslig och ljushårig och blåögd, greve
Per, liksom hans vän och frände konungen, och den’
som såg hans kloka, godlynta blick, kunde ej undra
på, att konungen trivdes så väl i hans sällskap.
’ — Nu begynna de riva ned sina tält där borta.,
sade greve Per. Så ärna de väl draga hädan.
— Det tyckes så, sade konungen. Och jag aktar mig
till att sätta fötter under dem. Så länge de ännu hava
sina musketerare i byn där borta, mena de sig där
hava ett stöd.
Han ropade till sig Jan Banér.
— Tagen edra östgötar med er, herr Jan, och
driven undan de musketerare, som stuckit sig in där
i byn.
— Det skall ej töva långt om, svarade herr Jan.
Nog skola vi klappa om de där gossarna.
Han ryckte strax an med sitt folk.
Följd av Per Brahe och några andra herrar, red
konungen själv ditåt. Nu lyfte han sin kikare för att
nogare följa fiendens rörelser.
I detsamma kom en kula vinande. Den kom från
byn, där musketerarna stodo, och den träffade
konungen i axeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
