Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han dignade ned ur sadeln.
Men Per Brahe hade i samma ögonblick sprungit
av hästen och mottog honom i sina armar.
Blodet frustade ur konungens näsa och mun, hans
ögon voro slutna, hans panna dödsblek — han hade
mist medvetandet.
Ett rop av ångest och förfäran hördes från de
kringstående.
Men Per Brahe befällde strax konungens livknekt
att i fyrsprång rida till lägret och hämta en fältskär.
Fältskären kom och förband såret. Och i en vagn
fördes konungen tillbaka till lägret.
Konungen hade vaknat ur sin svimning, och såret
hade blivit närmare undersökt. Fältskären sade:
— Kulan har gått in under nyckelbenet och sitter
nu under skulderbladet. Men jag vet icke, huru jag
skall få ut den.
— Så låt den sitta där, sade konungen. Den må
sitta som ett minne av en levnad, som ej förflutit
i sysslolöshet och veklighet.
Några dagar senare, då fältskären lade om
förbandet, begynte han säga:
— Jag beder eders majestät om undskyllan för det
jag nu dristar mig säga, men det råder i hären en stor
oro däröver att eders kunglig majestät så ofta vågar
sitt liv, såsom vore eders majestäts liv icke för mer
än en vanlig knekts. Huru stor var icke faran för
eders majestät i striden vid Mewe, och vid
Danziger-haupt fick sig ju eders kunglig majestät också ett
lod i kroppen. Men eders majestät må dock betänka,
att eders majestäts liv är dyrbart för hela Svea rike,
och huru stor sorg och ävenledes split och oreda som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
