Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snart voro utanverken tagna. Men skottarna voro
upptända av iver, ty de ville hämnas ett kompani av
sina landsmän, som nyligen blivit med grymhet
nedhuggna av de kejserliga.
— Varför skulle vi bida tills i morgon? sorlade de.
För oss framåt!
Och Banér var icke den som hejdade sina truppers
stridslust.
Hepburn och Lumsden, två av skottarnas egna
officerare, blevo svårt sårade och måste bäras bort. Men
deras folk trängde alltjämt — med okuvlig tapperhet
— fram emot porten för att söka spränga den.
I ett annat regemente, bestående av tyskar och
svenskar, som nu också kommenderats fram, fanns
det en ung tysk löjtnant vid namn Auer. Han
varsnade, att på ett ställe av muren bevakningen var klen.
Han vände sig till några av soldaterna, som han
visste voro dristiga män.
— Viljen I pröva på ett vågstycke?
Det voro de strax med om.
— Så sätta vi stormstegar emot muren där,
kommenderade Auer.
Två av de medförda stormstegarna restes emot
muren; Auer sprang först upp, följd i hälarna av de
andra.
— Se, se, sade Gustav Adolf till Per Brahe, där
skynda de liksom flygande över muren. Nu är det
tid att skicka dem undsättning, de tappra bussarna.
Alle man må löpa an.
Och nu stormade hela hären fram.
På stegarna över muren skyndade den ene efter
den andre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
