Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tilly hade brutit upp från Magdeburg, när han
erfor att Frankfurt belägrades. Men han hade ej
hunnit långt på sin marsch, förrän han möttes av
underrättelsen att staden redan var tagen. Och ehuru
han var full av förtrytelse häröver, ansåg han det
klokast att ej nu söka återerövra den. Han vände
tillbaka till lägret utanför Magdeburg.
Då nu Gustav Adolf märkte detta: att Tilly ej lät
locka sig till att övergiva Magdeburg, och då från
den belägrade staden alltjämt kommo bud och brev
som bönföllo honom om hjälp, beslöt han att ined än
större iver söka förmå de protestantiska furstarna att
behjärta sina landsmäns nöd. Han sände brev till sin
svåger kurfursten Georg Vilhelm, däri han begärde
att under någon tid få besätta de brandenburgska
fästningarna Spandau och Kustrin. Ty, skrev han,
för att med någon säkerhet kunna tåga emot Tilly,
måste han hava en eller annan fästning som tillflykt,
i händelse av mindre lycklig utgång. Men han lovade
på sitt kungliga ord att återlämna fästningarna så
snart Magdeburg blivit räddat.
Kurfursten svarade dock nej till hans begäran.
Då bröt Gustav Adolf upp emot Berlin med en här
av ettusen musketörer och fyrahundra ryttare. Ett
stort antal # kanoner förde han ock med.
När det i Berlin förspordes, att den svenske
konungen var i antågande, blev där stor förskräckelse.
Ty staden hade inga befästningar och kejsaren hade
året förut nödgat kurfursten att avskeda alla sina
trupper.
Nu var det bäst att vara hövlig, tyckte Georg
Vilhelm. Och han begav sig, följd av hela sitt hov, ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
