Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiden, då de först kommo till insikt om faran, voro de
ivriga nog med att hjälpa till att bevaka vallarna.
Nu tyckas många hava tröttnat på den leken.
— Ja, genmälde Falkenberg, sedan de rika funnit
på att skicka ut sina drängar i stället för att själva
gå i krigstjänst, ha de fattiga blivit missnöjda och
vilja ej heller gärna gå ut. Först rådde här njugghet;
sedan blev här split och avund. De lita på att den
svenske kungen skall komma och rädda dem, men
vem vet, om vi skola kunna hålla ut till dess?
Ute ibland de belägrande höll Tilly krigsråd.
Tilly var en gammal man — sjuttio år hade han
levat, och det mesta av sin tid hade han tillbragt i
fält. Ännu aldrig hade han blivit besegrad, och det
harmade honom att Magdeburg nu i nära ett halvt år
stått honom emot. Han visste väl, att Gustav Adolf
var på väg för att undsätta staden, och när han komme
med sin här, var det föga hopp om att vinna den.
— Vi måste strax företaga en ny stormning, sade
Pappenheim.
Han var yngre och djärvare än Tilly och var alltid
redo till de dristigaste dåd.
Men Tilly skakade på huvudet.
— Vi hava redan förlorat mycket folk på våra
stormningar, sade han. Falkenberg är tapper och
vaksam, och vallarna äro för fasta. Ännu ha ej våra
kanoner lyckats skjuta hål på dem. Jag fruktar, att
vi aldrig skola kunna taga staden utan att bruka list.
Länge varade överläggningen, men när den slöts,
såg gamle Tilly helt nöjd ut.
En dag kom där från de kejserligas läger en trurn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
