Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och besatte flera av dess städer. Så skulle väl
kurfursten bliva riktigt skrämd, menade han.
När Johan Georg mottagit Tillys brev,
sammankallade lian sina rådslierrar till överläggning: om
han skulle böja sig för kejsaren eller om han nu
skulle sluta det förbund med Gustav Adolf, som han
förut avböjt.
Då sade somliga av rådsherrarna: — Eders höghet
må betänka att kejsaren är en rik och mäktig herre,,
men konungen av Sverige är fattig — han lär endast
hava några koppargruvor till att draga inkomst av.
Icke kan han besegra kejsarens härar. Därför är det
bättre för eders höghet att nu böja sig för kejsarens
vilja.
Andra sade: — Men 0111 eders höghet så gör, då är
det ock slut med den protestantiska saken i Tyskland.
Då kommer kejsaren att ur hela landet utrota den
rena evangeliska läran.
Nu var det så, att Johan Georg väl icke ägde något
klyftigt huvud, ej heller mod och fasthet; men i ett
hade han dock en stadig håg: han var den luterska
läran av hjärtat tillgiven. Så beslöt han då att svara
nej till Tillys uppfordran. Och därpå sändes Arnheim
till konungen av Sverige för att begära dennes hjälp
emot de kejserliga.
Medan nu den sluge Arnheim begav sig åstad till
de svenskes läger i Werben, tänkte han, där han red
fram över de sachsiska slätterna, på huru han vid
mångahanda tillfällen och på olika sätt haft att
beställa med Gustav Adolf. En tid hade han varit i den
svenske konungens tjänst. Det var medan denne gjorde
fälttåg i Livland och Kurland. Sedan hade han ansett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
