Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig ha större fördel av att gå i kejsarens tjänst. Så
hade han blivit sänd med de kejserliga hjälptrupperna
till Polen och vid Stuhm haft en sammandrabbning
med den svenske konungen. Därpå hade han övergått
till den sachsiske kurfursten, hade mött Gustav Adolf
i Berlin och där mäklat mellan honom och
Branden-burg. Men aldrig hade han haft ett ärende, som så
litet behagat honom som detta: att komma med bön
om hjälp från den furste, som förut stött den svenske
konungen ifrån sig.
Såsom Arnheim väntat, upptog Gustav Adolf i
begynnelsen kyligt hans anhållan.
— Nu i nödens stund, sade konungen, söker
kurfursten min vänskap, men sedan ifall kejsaren låtsar
ogilla Tillys härjningar i hans land, tör han strax
vara färdig att övergiva mig. Därför, om jag skall
bistå honom, måste jag kräva borgen: Wittenbergs
fästning må han lämna mig, därtill sin äldste son
som gisslan och tre månaders sold åt mina trupper.
Arnheim red tillbaka till kurfursten och meddelade
konungens villkor.
Nu hade kurfursten under dessa sista dagar alltjämt
mottagit nya underrättelser om Tillys plundringar i
hans bördiga, vackra land. Han var utom sig av harm
däröver och av iver att få fienden fördriven.
— Icke blott Wittenberg, utropade han, utan hela
Sachsen skall stå den svenske konungen öppet. Icke
blott min son utan, om han så vill, mig själv må han
hava till gisslan. Den begärda solden skall jag gärna
lämna, ja, alla mina ägodelar vill jag offra för den
gemensamma saken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
