Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arnheim vände åter till Gustav Adolf med
kurfurstens svar.
— Nu hör jag, sade konungen, att kurfursten är
uppriktig. Då avstår ock jag från alla mina fordringar
— utom att jag begär en månads sold för mina
trupper, medan de kämpa för kurfurstens land.
Så vart där nu slutet förbund emellan konungen
och kurfursten. Hela den sachsiska hären skulle
ställas under konungens befäl, och såväl Wittenberg
som alla fästningar vid Elbe skulle för honom stå
öppna.
*
När konungen nu bröt upp emot Wittenberg, kommo
skaror av studenter honom till mötes utanför staden.
Ty de voro ivriga att få se den konung, som kommit
långväga ifrån att kämpa för evangelii sak.
Vänligt hälsade konungen dem. Och han sade:
— Från eder hava vi svenskar fått evangeliets ljus.
Till att visa vår tacksamhet komma vi nu för att
hos eder beskydda det mot mörkrets makt.
När man sedan i Wittenberg förde honom till
domkyrkan och visade honom den port, på vilken Luther
etthundrafjorton år tidigare uppspikat sina teser, stod
han där länge tankfull.
— Hur modig var icke den mannen — sade
konungen, — då han gick att kämpa mot en hel värld.
Att för sanningens skull ställa sig allena och trotsa
förföljelserna — det är väl så dristigt och ärofullt
som att på slagfältet våga liv och blod.
Vid Diiben, nära Wittenberg, möttes Gustav Adolf
och Johan Georg — den senare åtföljd av den bran-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 15:51:31 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ramg2a/0134.html
