Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin bedrövliga nyhet: att hela sachsiska hären var
uppriven — utom Arnheims eget regemente.
Konungen befallde Teuffel att så fort som möjligt
bringa Horn ett par fotregementen till undsättning.
Själv satte han sporrarna i sin häst och red bortåt
den vänstra flygeln. Där voro kroaterna nära att bryta
sig igenom.
Men bakom stod Callenbachs regemente i reserv.
— Hugg in, Callenbach, hugg in! ropade konungen.
Och Callenbach ryckte fram i spetsen för sina
ryttare.
Men blott några steg hade denne ridit, då han
träffades av en kula och föll död till marken.
Ett ögonblick hejdade sig hans ryttare, gripna av
bestörtning. Men eldade av konungens närvaro, fattade
de åter mod, sprängde fram och hjälpte Horns
regementen att hålla stånd.
Teuffel var på väg till centern för att utföra
konungens befallning. Nu träffades också han av en
kula.
Konungen såg honom falla. Här var ej tid att tänka
på sorgen att mista en så präktig och tapper krigare.
I hast red Gustav Adolf själv bort till Hepburns och
Vitzthums regementen, som stodo i reserv. När dessa
varsnade konungen, ropade de ivrigt och begärde att
bli skickade i elden. Och så fingo båda regementena
rycka till Horns undsättning.
Själv red han nu åter bort åt högra flygeln. Men
se, där uppe på höjden var Tillys batteri lämnat
med blott svag betäckning. Hastigt tog han finska och
småländska ryttare med, red uppåt åsen, anföll och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
