Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drev på flykten försvararna och erövrade hela Tillys
artilleri.
Nu vändes kanonerna emot de kejserliga själva.
Alltjänjt kämpade dessa ursinnigt mot svenskarnas
vänstra flygel. Men när de nu kommo emellan tvenne
eldar, Torstenssons kanoner och deras egna, då föll
deras mod. De grepo till flykten.
Tilly befallde, bad, bönföll dem att åter ordna sig
till anfall. Men intet hjälpte. Fruktan var över dem.
Svenskarna tycktes omöjliga att besegra.
En mindre skara av de allra tappraste tog dock
den gamle Tilly i sina led och red bort, långsamt,
med höjda pikar, för att visa att de ej ansågo sig
besegrade.
Och uppe i skogsbrynet, där några regementen fattat
posto, utkämpades en sista ursinnig strid.
Där stodo trupper som hellre valde döden än att
giva sig; där stodo valloner som kämpade ännu
sönderskjutna, ännu döende.
Men när skymningen bröt in, voro svenskarna
herrar över slagfältet.
Då lät konungen samla sitt folk till bön. Åter
blänkte stjärnorna på fästet. Och högtidligt, jublande
steg lovsången för en seger så stor, så betydelsefull,
som knappast någon hade vågat hoppas på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
