Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Benkt tog stången och gick mot stranden.
Konungen såg honom genom kikaren och log. »Ja,
nog är han väl förklädd», tänkte han. »Men hur skall
han med den stången kunna mäta floden, där den
är som djupast?»
Vakterna på andra stranden brydde sig ju alls inte
om att skjuta på en fattig tysk bonde. Obehindrat gick
Benkt ned emot floden och började kliva i.
— Hör nu, landsmän, ropade han till vakterna där
borta, kan ni inte hjälpa mig över?
— Nej, det kan vi inte, tyckte vaktposterna.
Bonden klev på längre och längre. Hela tiden kände
han sig för med stången. Vattnet steg honom högre
och högre. Nu gick det honom nästan till hakan. Han
gick ett par steg tillbaka, runkade på huvudet och såg
bekymrad ut.
Vakterna på andra stranden började skratta. Han
såg så enfaldig och löjlig ut, den där bondstackarn,
tyckte de.
En av dem ropade:
— Kan du simma, bonde?
— Nej, landsman, det kan jag inte, svarade bonden.
— Är du då tokig, som vill gå över, sade bajraren.
Floden är ju tjugutvå fot djup.
— Hur vet du det så säkert? frågade bonden.
— Jo, våra officerare mätte den just i går.
— Ack, ack, sade bonden, kan inte någon av
landsmännen gå ut emot mig? Så sticker jag över stången,
och så kan ni draga mig över den djupaste
strömfåran. En halv dukat skall jag gärna ge för det
besväret.
— Nå, det kunde väl gå för sig, sade en avbajrarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
