Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han drog av sig sina kläder och vadade ut i
strömmen. När han kommit så långt han kunde gå och
bonden likaså på sin sida, ropade bajraren: — Räck
mig nu stången, bonde!
— Ja visst, landsman, sade bonden.
Men hur han fubblade och fumlade med stången,
fick bajraren inte tag i den.
Då sam bajraren över för att hjälpa honom.
— Det var riktigt bra ni kom, sade bonden. Nu
kan jag få berätta för er, hur elaka svenskarna varit
mot mig. Tänk att de redo rakt upp i mitt vetefält,
och då jag bad dem rida bort och inte trampa ned
säden, blevo de onda och stucko efter mig med sina
värjor. Nu är jag så rädd, att de ska komma och
sticka ihjäl mig, så jag vill över till andra stranden
för att få vara i fred för dem.
— Seså, prata inte nu, sade soldaten. Det är kallt
i vattnet för den som inga kläder har på sig, och jag
har inte lust att vänta här längre. Räck hit stången.
— Ack, landsman, jag är så rädd, att ni ska råka
släppa stången där floden är som djupast, sade
bonden. Jag är så rädd, så ...
Och han drog sig tillbaka åt stranden till.
— Nå, så får du reda dig själv, din dumma
bond-lymmel, sade soldaten förtretad och sam i väg tillbaka
till sin strand igen.
Bonden stod kvar och runkade på huvudet och såg
mäkta bekymrad ut. Så småningom pallrade han sig
tillbaka till stranden, gick pustande upp och försvann
in i skogen.
— Det vår då ett riktigt enfaldigt nöt, sade
baj-rarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
