Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
räknat brons läge. På östra stranden löpte en låg
sandås, och där bakom var träskig mark, varför Tilly
ej kunde föra sina kanoner upp å sandbanken. Och
från sluttningen bakom kärrmarken — där nu hans
kanoner stodo — kunde ej svenskarnas brygga nås,
enär denna, som låg i själva vattenbrynet, skyddades
av sandåsen.
Men svenskarnas egna kanoner uppe å västra
stranden sköto oavbrutet emot de fiender, som stormade
fram, och vållade bland de kejserliga stor förödelse.
Dock voro dessa till antalet så överlägsna, att det
en stund tycktes som om svenskarna ej skulle kunna
hålla sig kvar.
Men plötsligt, just som Gustav Adolf började känna
oro över utgången av sitt djärva företag, märkte han
till sin överraskning att de kejserliga drogo sig
tillbaka uppåt skogen.
Det dröjde en stund innan han förstod orsaken.
Men nu skönjdes det, att de kejserliga fått sig en
motståndare i flanken. Det var hertig Vilhelm av
Weimar, Gustav Adolfs tappre bundsförvant, som bröt
fram med sina trupper. Han hade blivit lämnad i
reserv på andra stranden, men hade på eget bevåg
givit sig ut att leta efter ett vad, hade lyckats finna
ett sådant längre nedåt floden och där gått över med
sin avdelning.
Trots detta oväntade sidoanfall, ville dock icke Tilly
giva tappt. Han skyndade själv fram i spetsen för
sina gamla beprövade valloner.
Då kom där en kanonkula farande från det svenska
batteriet och träffade den gamle i knäet. Sanslös
sjönk han till marken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
