Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXII.
Munchen.
Över den vida bajerska högslätten gick marschen
fram.
Aprilsolen lyste glad, på marken logo blomstren,
och i blånande fjärran glimmade alpernas vita toppar.
Sjungande drogo de svenska soldaterna fram. Mötte
de några häpet stirrande bönder, hände det att de
ropade: — Hör du, bondfar, är det lång väg kvar till
Rom? Vi skulle gärna vilja dansa om med påven
ett tag.
Ty nu, tyckte de, hade de kommit så långt bort i
världen, att det väl inte kunde vara långt kvar till
den stora och märkliga staden Rom.
När man hunnit till staden Freyssingen, mötte
sändebud från Munchen. Dessa bådo konung Gustav Adolf
att förskona deras stad från plundring.
Svaret blev, att staden skulle skonas, om den erlade
fyrahundratusen riksdaler i brandskatt.
Det var för mycket, invände sändebuden. Så mycket
kunde ej i hela Munchen hopsamlas.
— Så mågen I se till att försvara eder stad, sade
konungen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
