Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då blixtrade där plötsligt emot dem en mördande
salva.
Gömda bakom förhuggningar lågo Wallensteins
soldater med sina musköter.
Generalerna hade haft rätt: den lille fransmannens
historia hade varit en krigslist.
Dock ville konungen icke strax uppgiva saken, då
han nu en gång tågat ut med hela sin här och alla
sina kanoner.
På den högsta av de tre kullarna låg en borgruin,
som kallades Alte Veste; lyckades svenskarna erövra
denna plats, så kunde därifrån Wallensteins hela
läger beskjutas.
Torstenssons kanoner inriktades mot denna höjd,
och ett par brigader kommenderades till stormning.
Vita brigaden — som mest bestod av pomrare —
gick i spetsen.* Den lyckades, trots kulregnet, tränga
upp och in i fiendens förskansningar.
Men nu skyndade stora skaror av de kejserliga dit.
Där kommo Caraffa och Colloredo, Altringer och
Gallas med sina trupper. De voro alltför mångtaliga,
och med överväldigande kraft drevo de pomrarna ut
ur forskansningen och nedför höjden.
Gång på gång stormades höjden med nya trupper.
Men fiendernas fördelar voro alltför stora, skyddade
som de voro av skansar och förhuggningar.
Så begynte ett häftigt regn falla. Och skymningen
bröt in. Marken blev slipprig, och skogen blev skum.
Allt tyngre, allt svårare blev det att arbeta sig upp
emot den höjd, från vilken kulorna veno.
Här kunde intet vinnas, det insåg Gustav Adolf.
Många tappra mäns liv hade blivit förgäves offrade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
