Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXVI.
Seger i döden.
Dånande ljöd ett skott från en av de grova kanoner
som stodo uppställda framför svenska fronten.
Åter ett–-
Det var svensk lösen. Det var, enligt gammal
sedvänja, utmaningen till strid.
Ännu var det dock icke möjligt att skrida till
anfall. Ännu låg dimman så tät, att man knappt såg
närmaste man i ledet.
Det var ej annan råd än att bida och stävja sin
stridslust — och det fastän där var fara i varje
timmes dröjsmål. Ty när som helst kunde Pappenheim
väntas åter.
”Vår Gud är oss en väldig borg”
steg det brusande starkt ur de svenska leden —
”Han är vårt vapen trygga.
På honom i all nöd och sorg
vår lit vi kunna bygga.”
När psalmens toner förklingat, talade Gustav Adolf
till sitt folk. Han red utmed leden å sin vita springare
och talade först till svenskarna. Han manade dem till
mod och tillförsikt. Men han tillade: — Dock, varför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
