Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Jesu namn vårt hopp är visst,
att de gudlösas våld och list
ej oss, men sig förstörer.
Till hån och spott de skola bli;
med oss är Gud, med honom vi:
och segern oss tillhörer!
Då nu konungen märkte, att den häst han red
begynte bliva trött efter åtskilliga timmars ritt, lät
han leda fram en annan springare — samma bruna
häst som han ridit i slaget vid Breitenfeld — och
besteg densamma.
Äntligen begynte dimman något skingras. En svag
vindfläkt slet den isär, och några bleka strålar av
novembersolen blänkte fram.
Konungen svängde sin värja över huvudet och
ropade:
— Nu framåt, i Herrens namn!
Strax begynte artilleriet dåna. Sextiosex grova
kanoner stodo uppställda framför den svenska
slagordningen, förutom många smärre fältstycken. Och alla
spydde de nu eld mot fienden.
Men också de kejserligas kanoner utsände ett
förödande kulregn. Från det största batteriet, det som
stod å kullen med de fyra väderkvarnarna, kommo
salvorna så täta, så mördande, att för hertig
Bernhards flygel, som hade sin plats där mittemot,
fram-ryckningen tycktes omöjlig. Likaså för Gröna
brigaden, som stod den närmast.
Men de tre övriga fotbrigaderna trängde
oemotståndligt framåt. Med musköter och med värja anföllo
de den första skyttegraven, höggo ned de musketörer
som där stodo eller fördrevo dem och stormade så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
