Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smärta utefter fronten. Hans sadel var tom, hans rygg
var blodig... Så kunde ju envar förstå vad sorgefullt
som nu hade skett.
Och Truchsess, som sårad letat sig tillbaka till
svenska hären, bekräftade vad som redan gissats.
Varje bröst fylldes av sorg, av vrede, av förtvivlan.
Nu red hertig Bernhard fram genom lederna.
— Svenskar, finnar, tyskar! ropade han. Eder, vår
och frihetens försvarare är död. För mig är livet intet
liv mera, om jag icke får utkräva en blodig hämnd.
Välan, var och en som vill visa att han haft konungen
kär, framåt för att hämnas hans död!
Fram stormade ånyo hela den svenska hären.
Nu var intet omöjligt! Nu bröt hertig Bernhards
flygel fram och erövrade hela batteriet vid
väderkvarnarna. Nu gingo de tre fotbrigaderna, som nyss
blivit tillbakadrivna — därför att de intet stöd haft
av flyglarna — åter fram, och denna gång var även
Gröna brigaden med. Åter gingo de över landsvägen
och dess diken, åter togos de sju kanonerna, åter
jagades fienden undan.
Den högra flygeln, nu i sin helhet förd av
Stålhandske, kunde ej längre av några gravar hejdas; med
förtvivlans kraft sporrade ryttarna sina hästar och
sprängde framåt.
Inför dessa ursinniga anfall började de kejserligas
linjer snart att vackla.
Och Wallenstein — den kalle, den hånfulle, han
som plägade uppmuntra sina soldater med löfte om
byte’ och skrämma dem med hotelse om straff, ifall
de visade feghet — han såg med förundran dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
