Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXVII.
Den sista farden.
Alla klockor ringde i Stockholms kyrkor. Från
Storkyrkan gick klangen, dov och klagande; från
gråmunkarnas gamla kyrka, från S: t Jakob och S:ta
Clara, från Maria Magdalena, S: ta Gertrud och S: t
Olov svarades det med dallrande toner.
Å alla gator och å alla torg stod folket tätt packat,
bidande i sörjande tystnad.
Huru många gånger förut hade icke Stockholms
borgare gått ut till att möta sin konung! Alltid hade
det varit med fröjd och stolthet över de segrar han
vunnits de stordåd han utfört. Nu för första gången
mötte de honom med sorg.
Länge hade de fått vänta med att hylla honom å
denna sista färd. Först när det om våren blev öppet
vatten, kunde den svenska flottan löpa ut till att
hämta den döde konungen i Wolgast i Pommern. Så
hade han förts till Nyköping. Sedan hade tillredelserna
till sorgehögtidligheterna och uppbyggandet av
gravkoret tagit lång tid; även hade drottning Maria
Eleonora sökt att uppskjuta griftefärden, aktande det
såsom en synnerlig tröst att få beskåda sin makes stoft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
