Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
FÅNGEN PÅ STOCKHOLMSIIUS
hade ridit från Vardberg, och i Kungsör stego vi på
skepp. Det var en stor förnöjelse, tycktes det mig, att
segla där mellan holmarna. Men min moder hade icke
tid att höra på mig, hon talade mest med herr Knut
Porse — det minnes jag grant . . . Se, hur den glimmar,
spiran på S:ta Clara kloster . . . Dit gick jag mången
gång, när jag var i mina lättaste är. Där var Richissa,
min kära fader-syster, abbedissa, och hon var mig alltid
huld, hon sade att jag liknade mycket min fader, hennes
käre broder, som så ynkeligen måste dö •—• förutom att
jag hade ett vekare anlete. Ofta hörde jag nunnorna
sjunga inne i klostret — det ljöd så fagert som sång
av Guds änglar. Men jag fick icke tala med dem, det
tillstadde icke abbedissan. — Där uppe i backen i Norre
Malms skog — där glimmar det också: det är
spjutspetsar — där ligger min son Håkan med sin här och
bidar. Han är mig en god son, han vill med all makt
fria sin fader ur fångenskapen.
JON. Nu ligger den dock i ro, den hären. Det var länge
sedan den gjorde ett anfall mot murarna.
Magnus. Min son Håkan vet bättre än du och jag, Jon,
när det är tid att rycka an. Han skall icke draga från
Stockholm förr än jag är fri.
JON. Nu har visst solen gått, herre konung. Nu vart det
så mörkt härinne.
MAGNUS. Ja, nu gick soleil ned. Dock glimmar där ännu
en röd strimma över bergen. — Men taket på Helge-
andshuset är redan grått. - (Stiger ned och sätter sig.) Säg
mig, Jon, när du i går fick lov att gå dit ut till din
frände som är på spetalet, såg du om där voro mänga
som voro kranka?
JON. Jo, där lågo icke få i stor värk och krankhet.
MAGNUS. Men de hade väl icke den svåra pestilentian, som
härjade så gruvligen i riket för icke många är sedan?
JON. Jag såg inga som voro svarta i ansiktet, såsom
människorna blevo när Svartedöden drog fram genom landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
