Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47 FÅNGEN PÅ STOCKHOLMSIIUS
att hon strax måste steka fyra av sina hönor åt dem.
Oeh hon måste slakta fyra höns och steka dem, och
männen åto dem och begärde därtill fram bröd och
mjöd, och sedan de ätit och druckit, redo de bort och
gåvo henne icke en örtug därför.
JON. Har hon så icke klagat sin orätt för kung Albrecht?
KETTIL. Intet gagn har man av att klaga hos kung
Albrecht. Han vill sina tyskar väl, men huru de svenska
hava det, det kommer honom litet vid. Det är dock
icke allenast de tyska knektar och herrar som göra
förfång. Vad den mäktige herren Bo Jonsson vill, det
gör han oförkränkt, och vad han vill, det är ofta till
annor mans skada. Slog han icke en gång en man
ihjäl inför högaltaret i gråmunkarnas kyrka?
MAGNUS. Det är sant. Den herren äger halva riket och
är fast mera mäktig än Sveriges konung. Men skedde
det rätt, skulle han mista huvudet för alla sina
missgärningar. — Säg mig dock, Kettil, vet du, om där ännu
blivit någon resning efter det brevet du talade om?
KETTIL. Därom har jag intet sport. Men visst har det
kommit en oro över kung Albrecht, eftersom han sökt
ställa de svenska herrarna till freds.
MAGNUS. Vad har han så lovat dem?
KETTIL. Det var icke många dagar sedan, det var just
vid larsmässotid, som kung Albrecht stämde hit till
mötes rådet och alla de mäktiga herrarna. I
gråmunkarnas klostersal mötte han dem, och många fagra ord
lär han där hava talat till dem. Han lovade, att
härefter intet i riket företaga utan de svenska herrarnas
råd — så lovade han ock att inga slott och fästen giva
åt tyskar utan allenast åt infödda svenska män. Och
så gingo de över till konung Albrecht, också de som
förut stått på eder och konung Håkans sida.
MAGNUS. Ja ja, en räv är han och av rävaätt. Listigt vet
han att lägga sina ord. —■ Så är där väl nu ringa
vån för min son Håkan att vinna seger och få mig fri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
