Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FANGEN PA STOCKHOLMSHUS
49
kommer för att hämta dig härifrån. Jag har slutit fred
med vår frände Albrecht. I dag hava vi träffat avtal
härom. Strax som min budbärare kom tillbaka, red jag
hit för att bringa dig detta bud: att du nu är fri.
MAGNUS. Fri! Är jag verkligen fri? Skall jag åter få gå
ute i solen! Äter vandra under gröna träd! — Men säg
mig, min son, på vad villkor har du avtalat fred?
Håkan. Både du och jag, fader, måste avstå från Sveriges
rike. Av Västergötland och Dal må du dock njuta
avkom-sten, så länge du lever. Men vi må skriva under ett
brev-ätt aldrig sträva efter Sveriges krona.
magnus. Jag kunde tänka det. — Späd var jag när jag
korades till Sveriges konung, och icke tänkte jag i min
ungdoms dagar att — fore döden — den stund skulle
komma, då jag måste lämna min krona. Men den som
mycket har lidit, den vet att nöja sig med också ett
ringa mått av glädje. För mig må det bliva glädje nog
att åter få njuta Guds klara solsken och få vara samman
med dig, min son.
HÅKAN. Du skall få rida i månesken förr än i solsken,
fader. Jag har med mig hästar till dig och din dräng,
och ännu i natt skola vi rida till mitt läger å Norre Malm.
Arnold von Vitzen. Min herre, konung Albrecht, beder
eder, I ädle herrar och furstar, komma till honom i hans
sal och där teckna edra namn under det
pergamentsbrev, som blivit uppsatt. Han beder ock att I såsom
hans kära fränder villen äta en aftonvard med honom,
innan I dragen åstad.
HÅKAN. Vi skola strax komma (går ut, följd av von Vitzen).
magnus. Så säger jag dig farväl och tack, Kettil Kolsson.
Glad är jag att lämna mitt fängelse, men törhända har
jag här lärt mera än jag någonsin lärt i min lyckas och
välmakts dagar. Också av dig, Kettil Kolsson, har jag
lärt något, nämligen att ingen god gärning blir olönad,
vore den än så ringa. — Ja, min son, jag kommer!
4—15)003. Roos, Ur svenska historien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
