- Project Runeberg -  Ur svenska historien /
71

(1915) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

S\ ANTE STENSSON ST1 RE

71

jag red med eder från Lauenburg, och ännu ha de icke
kommit, de hästar I talade om.

LüTTKE Möller. Också mig gör det harm, herr Svante,
detta dröjsmål. Da jag red frän Lybeck, sade jag till
min tjänare att två dagar därefter föra hästarna till
Mollen.

Svante Sture. Var där icke också med skeppet något
brev från min fru moder?

LüTTKE Möller. Nej, men fru Kristina skrev mig till och
sände er många kärliga hälsningar. Hon skrev, att det
tycktes henne vara bäst att till mig sända de hästar hon
ville skänka sin käre son, eftersom jag ägde det skepp
som nu gick från Stockholm till Lybeck. Hon visste
ock genom konung Gustav att jag plägar föra allehanda
varor till Lauenburg.

svante Sture. En gång i natt, då jag vaknade upp ur
min sömn, hörde jag ett tramp av hästar, och jag tänkte
då: kanske ha de nu kommit, mina hästar.

LüTTKE Möller (ser förlägen ut). Hörde ni hästtramp t natt,
herr Svante? Det kan ha varit hästarna här i
värdshusets stall. Men nu vill jag gå ut och tillsäga om att
man reder till frukost ät eder, herr Svante (går).

Scen II.

Svante Sture. Hans.

Svante Sture. Nu tör du väl ha fått det blankt, Hans?

Hans. Aja, det är väl mest sä blankt, att man kan spegla
sig i det. Jag vånne den där lede lybske karlen hade
speglat sig däri, när han nyss stod här och ljög ... Så
hade han väl själv sett, att med en sädan uppsyn ska
man inte vänta att bli trodd.

Svante Sture. Du är så misstrogen, du Hans.

Hans. Och I är så godtrogen, I herr Svante. Det är för
att I är ung och för att I själv har ett trofast hjärta. Sa
tror I heller ingen annan om svek.

Svante Sture. Men varför skulle Lüttke Möller svika mig?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:51:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ramsvhist/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free