Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 2
SVANTE STENSSON STURE
Hans. Varför går räven i krumbukter? Alltid har han väl
något mål att snoka efter. Och om nu verkligen herr
Lüttke hade fått edra hästar från fru Kristina, varför
tog han dem ej strax med till Lauenburg?
Svante Sture. Han sade, att de behövde vila efter
skeppsresan.
Hans. Så kunde han ha väntat en dag med sin färd.
Svante Sture. Han sade, att han hade annat ärende till
Lauenburg som var brådskande.
Hans. Det tror jag nog, att den räven kan finna pä finter
och skäl för allt vad han företager sig.
Scen III.
De förra. Lüttke Möller och Marcus Meier träda in.
Lüttke Möller. I hade rätt, herr Svante. I hade rätt.
Och I har goda öron, det märker jag. Här har i natt
kommit en resande till värdshuset, och det är herr Marcus
Meier, som gärna vill tala med eder.
marcus Meier. Många gånger har jag för den höglovliga
fria riksstaden Lybecks räkning förhandlat med Sveriges
rike. Därför gläder det mig att få träffa en herre av
Sveriges ädlaste ätt.
Svante Sture. Om I är en vän av Sveriges rike, så är i
mig välkommen.
Lüttke Möller. Jag har ett ärende till garvar Klopfinger
här i staden, därför lämnar jag eder nu på en stund att
spraka samman. (Till Hans.) Min vän, det är bäst du
lämnar din herre ostörd; han har viktiga saker att tala
med herr senatorn från Lybeck.
Hans (ser frågande på herr Svante).
Svante Sture. Ja, lämna oss allena, Hans.
Hans (mumlar). Tvi den räven! Ska jag nu behöva lyda
honom!
(Lüttke Möller går ut, Hans likaså.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
