Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 2
SVANTE STENSSON STURE
Drottningen (till Britta). Och du, Britta, skall fälla detta
handkläde at mig. Om du är flink, kan du nog hinna
det i dag.
Britta. Nog skall jag sömma flinkt, eders nåde, Mina
fingrar skola löpa som fålar.
Drottningen. Så går jag" in till min väv en stund
(nickar vänligt åt dem, går ut till vänster).
Scen II.
Karin. Britta.
karin. Fuller är jag glad, att jag får sömma något åt
den lille prinsen.
Britta. Jag tycker alls icke om prins Erik, jag. Ibland
är han så stygg till sinnes, han skriker och slår
omkring sig.
Karin. Men dessemellan är han god. Då sitter han på
golvet och sjunger och är lik en liten Guds ängel med
de blå ögonen och de ljusa håren.
britta. Jag är i alla fall mest nöjd ät att få sömma åt
drottningen själv. Jag är så glad i drottning Margareta!
Karin. Vern är inte det! Så god och mild som hon är.
Britta. Och kung Gösta — nej, vad det är för en ståtlig
och käck herre! Säg, Karin, har du hört dalkarlarnas
visa om hur kung Gösta tog Stockholms stael från kung
Kristian?
Karin. Nej,’den har jag icke hört; kan du den, så sjung
den för mig, Britta, mens vi sömma.
britta. Nog minns jag väl några verser. — (Sjunger:)
Kung Gösta rider till Dalarne,
han tingar med dalkarlar sin.
Men Kristian ligger för Södermalm,
han äter stulen svin,
Kristian sitter i Stockholm,
han dricker båd mjöd och vin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
