- Project Runeberg -  Ur svenska historien /
84

(1915) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7 2

SVANTE STENSSON STURE

Svante (med en viss tonvikt). Ja, jag har varit trogen ... Så
fick han då rådsherrarna till att släppa mig. Och sä
seglade jag med ett Iybskt skepp till Varberg.
Drottningen. Till Varberg?

Svante. Ja, jag ville ju allra först till Grävsnäs–-

Drottningen (med en rörelse). Kommer du från Grävsnäs?

Svante. Jag hade inte hört någonting–-Vart skulle

jag så hasta om icke dit?––

Drottningen (ser på honom, öppnar munnen för att tala, men sänker
så blicken och tiger).

Svante. Jag kom till Grävsnäs––och där fick jag

veta det–-— Och jag gick omkring i lunden och

såg den ängen, där vi plockat jungfru Marie hand
tillsammans. Och jag kom till den stranden, där vi en gäng
sutto samman och sjöngo visan om Stolts Adelin. Och
jag kom till den hagen, där vi skurit i björkens näver

våra namn —–

Drottningen (häftigt, Rngestfuiit). Svante ––tala icke så

–-Du får ej tala om detta–- — Jag är kung

Gustavs maka.

Svante (stilla, med en viss bitterhet i tonen). Jag vet det–-

Det var också på det jag tänkte, när jag gick där vid
Grävsnäs–-att min barndoms vän blivit
drottning. Det är en stor glans och härlighet att vara drott-

ning.–Med det kan ju intet annat förliknas–-

DROTTNINGEN (knäpper ihop sina händer, i förtvivlan). Svante, du
får icke tala så. Det skär mig i hjärtats djup att höra
det. Du får icke tro att jag glömde dig, därför att min

håg stod till att bära en krona–-A, Svante, du

förstår icke hur det är för en ungmö, när hennes moder
tillsäger henne: Detta måste du göra. Och dock —
kanske skulle jag ha kunnat stå emot min stränga fru

moders bud och mina fränders vrede–— Men,

Svante, han är ju den Guds hjälte som räddat vårt land
— han är den vise fader, som vårt folk ännu så väl
behöver. — När han sade mig, att jag kunde giva honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:51:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ramsvhist/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free