Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I lo SVANTE STENSSON STURE
TURE. Han bad, att konungen för Guds skull icke måtte
låta Göran Persson hantera svenska män sä som honom
lyste. Då vart konungen förlägen och gav befallning
att lata återhämta Nils från Örby. Så kom Nils
tillbaka. Och nu säges det, att konungen begynt ångra
sitt dåd.
MäRTA. Är han icke en kung Lc’alös, som vill i dag ett
och i »morgon ett annat! Och honom skola de svenska
lyda!
OLOV (häftigt). Nu lärer väl var och en snart inse det som
jag länge menat: att kung Erik, den bösewichten1 måste
störtas.
Svante. Så må du dock ej tala, Olov. Han är likväl
smord till vår konung.
MALIN (som under det föregående rest sig och åter sett ut genom fönstret,
sakta till modern). Nu red där åter en ryttare in på gården
— en ensam ryttare. Men det är nu så skumt, att
jag ej såg vem det var.
Scen IV.
De förra. Nils Sture.
NlLS (träder in, klädd i en stor ryttarkappa).
Märta. Nils!
Svante. Min son!
Nils (med låg röst). Guds fred härinne. Jag ser att I veten
det . . . Jag har blott kommit för att säga eder farväl.
Svante. Vart skall du hän, min son?
NlLS (talar fortfarande och hela tiden med låg röst). Konungen har
givit mig i uppdrag att draga till Lothringen och fria
för honom hos prinsessan Renata.
Märta. Dig! Har han givit dig ett sådant uppdrag?
Sten. Efter det som han låtit dig övergå!
Nils. Jag sade också det till konungen, att en så skymfad
man väl icke vore lämpad till ett sådant bådskap.
Svante. Vad svarade så konungen?
1 = skurk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
