Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I lo SVANTE STENSSON STURE
Anders. Jag sade det. Men Peder Gadd svarade, att det
ej längre var tillstått.
Svante. Så. — (Efter en stunds tystnad.) Fick du något veta
om mina söner?
anders. Jag gick förbi dörren till herr Nilses fängelse. I)är
var någon inne hos honom. Jag hörde hur de talade.
SVANTE. Vet du icke vem det var?
Anders. Det var visst kung Erik själv.
Svante. Kung Erik! Hörde du hans röst?
Anders. Ja, nådig herre.
Svante (oroligt). Ljöd hans röst vredgad?
ANDERS (undvikande). Jag vet icke, herr Svante. Det är visst
med kungen så, att hans röst är icke alltid sä som hans
sinne och hans blick icke alltid så som hans hjärta.
Svante. Det kan väl vara . . . Men om jag blott visste
vad kungen sagt . . .
Scen II.
De förra. Kung Erik.
Kung Erik (rycker häftigt upp dörren och rusar in, ser sig omkring
med stirrande ögon). Ar I där, grev Svante?
Svante (som hastigt rest sig, bugar djupt). Allernådigaste konung!
Kung Erik (kastar sig plötsligt på knä för Svante). Käre frände,
vi bedje eder för Guds skull, att I villen tillgiva oss
allt det vi hava gjort eder emot.
SVANTE (börjar gråta). Ack, herre konung, icke skolen I så
förnedra eder. Av hjärtat gärna vill jag eders majestät
tillgiva allt — om blott min son ej lidit skada till livet.
Kung Erik (rycker tiii). Vad? Icke då?
SVANTE (upprörd). Ar hans liv förspillt, så skolen I därför
svara mig inför Gud.
KUNG Erik (springer upp). Ja, se där! I förläten oss det
aldrig! Därför måste eder detsamma övergå. (Öppnar
dörren och rusar ut, ropar därute:) Se väl efter fångarna!
Förrädare äro de alla!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
