- Project Runeberg -  Ur svenska historien /
109

(1915) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7 2 SVANTE STENSSON STURE



Anders (för sig, sakta). Så sade konung David om sin son
Absalon. Det förtaide oss prästen Mattias i Ed en gång,
då han predikade.

Svante. Ja, kung David sade så. Och de samma orden
har visst varje fader och moder någon gång sagt om
sitt hjärtas barn.

Anders. Men, käre herre, I sågen väl det, att kung Erik icke
var rätt vid sina sinnen. Så kan han väl ock nu hava
sagt något, som det ej var mening i.

svante (med vaknande hoppfullhet). Det är sant . . . Han var
i sanning mera underlig än han någonsin tillförne varit.
Hör, Anders, gå ut och spörj knektarna vad de veta om
min son Nils.

Anders. Ja, nådig herre (tar i dörren). De hava lagt rigeln på,
nådig herre.

svante. Så bulta på dörren, att de må komma och öppna.

anders (bultar, väntar ett tag). Det kommer ingen.

svante. Bulta ännu en gång!

anders (bultar åter upprepade gånger). De måste höra det, de äro
ju alltid därute i gången. Om de ej öppna, så är det
därför att de ej vilja.

Svante. Javäl. — Så skall jag då icke få det att veta
(går av och an). Ack, min son, min son! Se, jag är en
gammal man och mitt liv är föga värt, men min son
Nils . . . Han är ung och stark och käck . . . Alltid har
jag tänkt, att han skulle mäkta göra mera än vad jag
förmått. Ser du, Anders (stannar framför honom) . . Ja, du är
ju blott en dräng, men du har alltid varit mig en god
tjänare, och nu har jag ingen annan än dig ... Så vill
jag då tala till dig som till en vän. Ser du, Anders, kung
Gösta sade mig en gång, att det var gott att fru Märta
var av ett starkt och styvt sinne, eftersom jag var vek.
Och det var nog ett sant ord. Och mången gång,
sedan vår äldste son vart född, tänkte jag, då jag såg
på honom och såg att han var så fager som en Guds
ängel: kanske skall Gud åt honom giva vad bäst där

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:51:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ramsvhist/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free