- Project Runeberg -  Ur svenska historien /
111

(1915) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7 2 SVANTE STENSSON STURE



hans enda öga lysa av ondska, då kom där en ångest
Över mig. — (Börjar åter gå av och an.) Ack. jag arme man,
törhända ligger nu min son här nära, ynkligen
omkommen, och jag får icke ens skynda till honom.

ÄNDERS (bedjande). Tänk nu icke så, nådig herre. Tänk hellre
på att det blott är två dagar sedan kung Erik skrev
eder till och tillsade eder sin gunst och lovade att allt
skulle sluta väl.

Svante. Det är sant. Han skrev så. Ja, det är
bättre att ej ängslas. — Det står dock i Guds hand. —
Det är bättre att tänka på något annat. — Så lägger
sig kanske oron. —■ Hör du, Anders, kan du icke sjunga
något för mig? Jag har förr hört dig sjunga visor.

ANDERS. Ack, nådig herre, det är länge sedan jag sjöng
visor. Jag kommer visst ingen mer ihåg (grundar). Jag
minnes blott en, och den hörde jag den dagen jag allra
först såg eder, nådig herre, och tänkte att jag skulle
vilja gå i eder tjänst. - Ja, jag kommer visst bara ihåg
en vers (sjunger).

Där flög en fågel under himmelens sky,
han flög hän till fängselgaller:
Du trogne svcn, Gud ger väl tröst,
fast sorgen så vida faller.

Ack nej, det var en ynklig visa, den skall jag ej nu
sjunga.

SVANTE. Det var ingen ynklig visa, Anders. Det är dock den
bästa visheten: att Gud giver tröst. Ser du, Anders, när
du blivit så gammal som jag är, då skall du finna det,
att detta livet, också när det är som bäst, gömmer
mycken sorg. Därför finnes här ingen rätt ro. —
Mången gång har jag tänkt, att det blir väl min bästa
glädjedag, den då jag skiljes hädan och kommer till
den värld som är bättre . . . (Dörren tyckes upp.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:51:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ramsvhist/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free