Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAROLINENS HEMKOMST
127
ULRIKA. Vet jag inte? Jag har väl hört far berätta, jag
med. Om våran kung, som slogs mot ryssen, och om
våran farfar, som var med honom och slogs.
Gustav. Farfar var med vid Narva också.
Karl. Ja, och där var han så tapper, så . . .
ULRIKA. Jag undrar om farfar aldrig kommer hem till oss.
gustav (sänker rösten, hemlighetsfullt). Far tror inte mera, att
han kommer hem.
ULRIKA. Varför inte det då?
Gustav. Jo, för när det blev fred, så skulle alla svenskar
få komma hem, som var fångna hos ryssen. Och hos
Stålhammars har de fått hem sin far, och på Ekenäs
har Banér kommit hem, men ingen har hört något från
vår farfar.
Ulrika. O, då blir jag så ledsen, om inte vår farfar
kommer.
Scen II.
I)e förra. En gammal man kommer gående, stannar, när han får se barnen
ULRIKA (viskande). Se, där kommer en gammal gubbe.
Karl. Vad vill han månntro?
Ulrika. Stackars gubben, han ser så trött ut.
Karl. Du kan ju be honom sitta ned. Men det törs du
inte, förstås.
Ulrika. Det törs jag visst det. (Till den gamle, blygt.) Vill
gubben sitta?
Den gamle. Tack, mitt barn (sätter sig på en trädgårdsbänk).
Gustav. -Har gubben gått lång väg?
Den gamle. Jo, det har jag allt. Jag har gått lång, lång
väg.
ULRIKA. Då kanske gubben är törstig också? Ska jag
springa efter lite vatten?
Den gamle. Tack, mitt barn, ja, jag är nog törstig.
ulrika (skyndar bort).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>