Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [3]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så ungefär var jag beskaffad, då en tillfällighet
förde mig tillsammans med min vän herren till
Ränningehus.
— Kom till mig, sade han. Du får göra vad du
vill, du kan få rota i mitt bibliotek efter behag.
Du får studera ett gammalt riktigt slott med spöken
och alla agremanger. Vill du vara ensam, får du
det, vill du ha sällskap, får du det!
Jag sken upp. Ty herren till Ränningehus är en
mycket boksynt man och hans bibliotek går upp till
10,000 volymer Suecana, bara det! Och han känner
till sina böcker. Jag accepterade tacksamt. Spökena
intresserade mig mindre, fast jag hört av
Heidenstam, som också varit gäst där, att spökena
dominerade. Men Verner har ju alltid legat åt det
mystiska hållet. Jag är realisten, den borne, som
ögonblickligen går rakt på spöket och avslöjar det
som en månstråle eller decimerar det till en skugga
eller vindens lek i en trasig tapet. Å nej, med
mig komma spöken ingen vart. Och är det
människor som driva sitt spel, så prövar jag om de tåla
a swing to the jaw eller ett enkelt jiu-jitsugrepp.
Just! Ränningehus skulle bli min räddning. Visst
kände jag till Ränningehus, det äldsta av alla slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
