Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [4]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
människa mötte mig. Av silhuetten att döma var det
en gammal kvinna. Jag stannade och frågade på
mitt hövliga sätt: — Tror frun att jag kommer upp
till slottet den här vägen?
Hon stannade också, men stannade som om hon
fått ett slag i ansiktet. Hon satte sig helt enkelt
på vägen och skrek: — Jösus! Jösus! Låt bli mej!
Jag lyfte upp henne och frågade om jag kunde
göra henne någon tjänst genom att följa henne
hem.
— Jösus! Jösus! Låt bli mej!
Och hon satte i väg som en vessla inåt skogen.
Underligt folk här i trakten, tänkte jag i min
blyghet. Men jag är naturligtvis inte frisk. Jag
kan inte sova och är nervös. Allt det här som jag
trott mig uppleva i dag är bara fantasier,
dumheter, hjärnspöken. Flickan på båten var fantasi,
båten var en lögn, isen fanns inte, jag själv är ett
foster av Guds sjuka fantasi. Jag är fredstrött.
— Men det vore väl fan — och jag stramade upp
mig — om jag inte skulles kunna behärska
situationen! Det vore väl fan! Dum är jag inte, men
kanske sjuk. Men jag vill inte vara sjuk. Jag
är ju frisk som vad fan som helst — inte som en
nötkärna, ty jag har knäckt många sjuka nötter,
utan som en smålänning med muskler och en viss
erfarenhet i fråga om smockan. Den här allén
måste naturligtvis ha ett slut. Varför använder jag
så ofta ordet naturligtvis? Därför att allt måste
vara naturligt. Men jag förstår ändå att jag inte
är riktigt frisk. Bara därför att jag resonerar så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
