Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [4]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nej, där finns ingenting. Där är bara svart
mörker. Jag skall just slå igen dörren och återgå
till mina böcker, då jag kommer att tänka på att
den gamle betjänten ännu inte har kommit upp med
anisölet. Jag tar mitt ljus och går ut ur biblioteket
med berättigad avsikt att ta reda på betjänten, ölet
och de kvinnliga tjänsteandar som möjligen
pliktförgätna gett tusan i mig, Chevalier Arwidii gäst.
Jag går ut i övre hallen. Mina steg genljuda mot
stenväggarna. Jag låser alltid dörrarna efter mig.
Alltså har jag låst dörrarna till den stora salen
jag nyss lämnat.
Men plötsligt slås dörrarna upp efter mig med
knall och eko och jag hör på stengolvet
omkring mina fötter underliga ljud: tass, tass, tass!
Jag stannar och lyss nogare.
Tass-tass-tass-tass-tass-tass-tass! Mitt ljus fladdrar inte. Jag kan
mycket tydligt se golvets gamla nötta stenar ända
till åtminstone fyra meter från platsen där jag
står. Tass-tass-tass-tass, låter det omkring mina
fötter.
Jag är inte spökrädd — jag försäkrar det. Allt
som händer bör kunna förklaras populärt och
begripligt. Men detta kunde jag inte förklara. Jag
låste salsdörrarna och vred om nyckeln två gånger,
vilket jag icke gjort förut. Hela tiden ljöd detta
konstiga tass-tass-tass omkring mig. Jag tänkte:
Kanske står jag i fokus av någon ellipsoid och det
är blåsten där ute och fallande löv och grenars
gnissel mot varandra, som åstadkommer det här.
Alltså borde ljuden försvinna om jag flyttar mig ur
fokus. Jag gick tre steg framåt — och tassandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
