Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [4]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men givande, för den som läser den rätt. Som
nattlektyr är den ovärderlig.
Blir det då aldrig morgon?
Släpandet där ute i salen har tystnat, ty spöken
behöva väl också vila sina knotor. Chevalier
Arwidius mumlar något i sömnen, såvida han icke
lägger råd med någon av de avlidna slottsherrarna
om slottets och spökenas ans och vård. I morgon
skola vi efter en hastig husesyn ta en
långpromenad till Ränningeborg, Ingjald Illrådes fästning.
För något år sedan lät chevaliern undersöka
Ingjalds gravhög. Varje hundare (härad) hade
sin husby och där fanns också tingshögen, där
kungen begravdes. På den restes bålet och täcktes
sedan med jord av ett par meters höjd. Högen blev
alltså högre, en hedersbevisning åt den döde.
Ingjalds hus låg emellertid på ganska långt
avstånd från Ränningeborg och om det är sant att
han innebrändes i borgen, är det troligt att hans
hög endast var ett kenotaphion. Vid undersökningen
fanns en urna benskärvor efter allehanda djur
— svin, får, ko, häst — alltså ett slags
suovetaurequilia, om det tillåtes mig utvidga den
klassiska offerdjurssammanställningen. Vidare de
vanliga spelbrickorna, tärningarna, pärlorna och dylikt.
Men om man verkligen funnit några rester av
kungen bland ruinerna av den byggnad, där han
blev innebränd, är det alldeles säkert att hans
kungsgård, husbyn och tingshögen en gång varit
platsen för ett skådespel, vilkets rysliga skönhet
vi senfödda ha svårt att föreställa oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
