Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [4]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag släcker lampan och stirrande in i mörkret
söker jag frammana detta skådespel för mina
uppjagade sinnen.
Insvept i en jättestor björnfäll med guldskodda
klor bäres kungen upp på bålet under hövdingarnas
klagan och trålarnas tjut. Offerdjuren ledas fram
och stickas, utom hästen som rides runt högen i
rasande fart tills han stupar och styckas. En träl
offras även. En präst sticker en kniv mellan ett
par av hans revben och vrider om under det han
sjunger en vild och mystisk galder. Bålet antändes
och när lågorna slå tillsammans över konungen
och offren, uppstämma prästerna sånger så obscena
att ingen av dem kunnat bevaras till vår tid. Högt
klagande kasta hövdingarna armringar, vapen och
andra dyrbarheter in i bålet, medan trälarna
vrålande hasta fram med mera ved, att flammorna den
döde hjälten till ära måtte stiga högt och närmare
Valhall. Lurstötar, vapenskrammel, sånger, eld, rök,
lukt av stekt fläsk, orgier.
Ty Ingjald var en stor konung. Och hans sätt
att ta livet av sig imponerade på svearna. Vi veta
av Snorre Sturlasson att Ingjalds dotter Åsa, även
kallad Illråda på grund av vissa likheter med
fadern i anseende till sinnelaget, var på besök hos
honom på Ränninge, när bud kom att Ivar
Vidfamnes här nalkades. Då Ingjald insåg att han
icke skulle gå segrande ur en strid med Ivar,
beslöto han och Åsa att dricka alla krigarna
dödfulla och sedan sätta eld på gästabudssalen. Den
brann ned och med den Ingjald och alla som
befunno sig där inne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
