Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [5]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Landskapet på den udde i Mälaren, där
Ränningehus är beläget, är fyllt av vildhet och
romantik. Mäktiga åsar av väldiga moränblock draga
igenom markerna liksom hopslungade av jättar till
försvarsverk mot de små listiga dvärgarna som
kommo söderifrån med eld och brons och järn och
så småningom skulle besegra de otympliga och
dumma resarna och förjaga de sista av dem med
korsets tecken och annan sejd och med den
förhatliga klangen av kyrkklockor, det besvärligaste av
allt för ärliga jätteöron. Här och där stå ensamma
jättekast kvar som märken efter kampen mellan
den gamla och den nya tiden.
Chevalier Arwidius och jag äro på väg till
Ingjalds borg. Solen skiner över det vackra
höstlandskapet. En mild vind blåser, raffinerat unken av
höst och raffinerat frisk av kyla, ty han är
nordlig och för med sig den nya mälarisens temperatur.
Om den här vinden blåste hemma i Grisslehamn,
skulle små vita gäss gå söder ut på ett mörkblått
sjövatten. Vi närma oss Ränningeborg och
landskapet blir allt underbarare. Kanske min
nervositet gör sitt till — men jag är alldeles säker på att
dessa grova moränstenar äro staplade på varandra
i befästningssyfte. Dessa åkrar mellan stenhoparna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
