Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [10]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det blir en annan femma, svarade
hästskötaren.
Ett orakelsvar värdigt Delphis klokaste prästinna.
Chevaliera och jag kvitterade stallet och gingo
ut i parken. Vi besökte den plats, där han och
hans fru om sommaren begåva sina gäster med
vin och till och med mera alkoholiska drycker.
Den platsen var vacker. Den ligger i en lund av
gamla trän och det såg ut som om vänskapens
och gästfrihetens genier skulle ha sitt speciella
tillhåll där. Men nu var där kallt, inga varma
vindar blåste, luften hängde snötyngd på lindarnas
kronor — men jag tänkte: Dit kommer jag en
gång objuden, som en ilsken örn eller en
vingskjuten svan skall jag dala ner där i närheten
av den källare, där Arwidius ämnar församla
pratvatten åt törstiga och pratsjuka gäster.
Jag tror att Ränningehus kan vara bra på
somrarna. Detta att fylla parkens gångar med ljusa
klänningar med innehåll i, ljusklädda eller lugna
svarta kavaljerer som tala ädla och höviska ord
med damer som svälla av hälsa och glädje, herrar
som veta vettets makt och begagna sig därav,
flickor som blicka förnämt och icke fräckt, pojkar
som njuta av umgänget med kloka och goda
mödrar, barn som stoja under Ebba Brahes dotters
storbladiga lindar — av allt detta kan bli något
rätt bra och väl värt att man det anammar. I
dessa alléer kan man säga goda ord till varandra
och dryfta seklers hemligheter. Det behövs bara att
ta en gammal lind i famn och luta sitt öra till
stammen. Den som kan den konsten och förmår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
