Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [12]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De gamla asparna, där tusentals läderlappar
bodde, hade Andersson fällt i dag. Läderlapparna,
som redan berett sig för vintersömnen och hängt
upp sig i klorna med huvudet nedåt, vaknade, när
träden föllo. De på hösten befruktade honorna,
som redan sovit i veckor, vaknade ur sin ljuva
tillfredsställelse och hanarna sökte sig ut ur asparnas
kvisthål eller där det fanns någon utgång.
Honorna, svårväckta ur sina kärleksdrömmar, släpade
sig ut efter sina män, skakade på vingarna,
vaknade till liv — ty det gällde liv, både deras egna
och livsfruktens. Marken blev svart av läderlappar
som överlade om det som borde göras. Men alla
voro frusna, det var sex grader kallt och vingarna
voro stela. De krälade ihop i en hög och värmde
varandra. Och när livet självt fick hand om dem
och alla kunde röra sina frusna fingrar, lyfte de
och flögo. De voro som en bisvärm. De började
flyga i samma ögonblick som jag öppnade fönstret
och de flögo in i salen.
Tänk dig, min läsare, en million läderlappar som
flyga in i ditt rum. De slogo ned på mitt ansikte,
på mina kläder, på allt som var belyst eller ljust.
Den stora salen blev full av läderlappar och med
varje sekund blevo de flera. Jag försökte värja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
