- Project Runeberg -  Rännstensungar och storborgare /
8

(1924) [MARC] Author: Emil Norlander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
I. En enveten pojke. — Hur man botade tandvärk i den gamla, goda tiden. — Ett besök på julmarknaden. — Barnaglädje för femtio år sedan. — Den första slanten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ända upp till Södra station, någon annan station fanns
nämligen inte vid tiden i fråga.

Ja nu var den så oändligt efterlängtade dagen kommen —
och då ville dom kläda ut honom till jänta ... Han var
övertygad om att hela gatan var svart av folk med anledning av
familjens avfärd i droska, vad skulle man månne tänka ifall
han kom ut och var klädd i baschlik ...

Han stred en stund tyst för sig själv, men så kom lynnet
på honom igen och man hörde hans gälla stämma:

»Jag vijj inte vaja en jänta!»

»Låt pojken vara, dekreterade fadern, vi kan inte vänta
längre.»

»Ska Mille följa med?»

»Inte me’ bassliken!»

»Utan den kommer du inte med!»

»Ja vijj inte!»

»För sista gången!»

Det var modern som försökte medla.

»Nej, haj ja sagt!»

»Då stannar du hemma.»

Man gjorde sig färdig till avresa. Ännu en gång försökte
de äldre bröderna övertyga bångstyringen att ingen människa
kunde se honom inne i vagnen.

»Jag vijj inte vaja jänta!» ljöd det alltjämt.

Det stod ej till att vänta längre, alla gåvo sig av. Dörren
låstes. Han var ensam. Han lyssnade tyst vid den låsta
dörren, ty så obarmhärtiga kunde de väl ändå inte vara, att fara,
fara i en riktig vagn, utan honom.

Jo, det kunde de. Han hörde kuskens smäll med piskan,
vagnen sattes i gång — hans öde var beseglat.

I hejdlöst raseri rusade han in i sängkammaren. Det första
han fick ögonen på var baschliken och den kastade han sig
formligen över. Han slet i banden och han sparkade den från
hörn till hörn. Efter det lade han sig i sängen och galltjöt,
den kolossala gamla familjesängen, i vilken minst fyra
personer kunde ligga i bredd och vilken man för resten kunde bädda
för lika många på tvären. Där låg han nu och sparkade med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:52:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rannsten/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free