Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
I. En enveten pojke. — Hur man botade tandvärk i den gamla, goda tiden. — Ett besök på julmarknaden. — Barnaglädje för femtio år sedan. — Den första slanten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag snart med ett lass smörgåsar framför mig, de där kunnat
mätta en hel skolklass. Jag var liksom något av en hjälte, ty
det där att jag utan att knysta hade låtit riva ut en tand
tilltalade synbart de många farbröderna.
Jag fick t. o. m. en tolvskilling av en farbror.
Det var första gången jag hade en egen slant. Och så stor
sedan. Jag minns ännu vilka orimliga saker jag skulle köpa
för den slanten. Hemma föreslog man mig att köpa det eller
det. Ingenting tycktes mig motsvara slantens oerhörda värde.
Slutet blev att jag efter att envist ha gömt skatten ett par
veckor — tappade samma slant.
För att återgå till källaren på Hötorget skulle farbröderna
ha sig en glögg efter maten och så skulle man ha portvin —
det var tidens sed — som avslutning. Det blev alltså en
ordentlig julfestning, men oberörda som om det varit vatten
man festat på, lämnade vännerna källaren och så kommo vi
hem, pappa och jag, mitt i julstöket.
Jag vill minnas, att jag den julen fick en mekanisk leksak,
tillverkad av min fjorton år äldre bror Otto. Leksaken bestod
av ett helt litet landskap, uppbyggt av papp på en stor
träskiva. Där fanns en kvarn och små stugor, kor gingo och
betade och gräset, klippt av mossa, lyste så grönt. Det
mekaniska bestod i att man genom att draga upp ett dolt urverk
kunde få både väderkvarnens vingar och ett kvarnhjul i gång
samt desslikes fick korna att sakta röra sig på ängen. Fintligt
och duktigt gjort av en nittonåring.
— — —
Det här om barns krämpor, påminner mig om ett hemma hos
oss använt, ganska enkelt läkemedel.
»Om du lovar att ligga stilla och snart bli friskt», kunde man
säga, »ska du få en saffransfläta ...»
Det var, för resten, ett underbart gott bröd, man hade i gamla
dagar, d. v. s. de dagar, som dessa minnen omspänna. Bevare
mig väl, att kasta någon skugga på vår tids bagare, jag är
absolut övertygad om, att de söka skapa det bästa bröd i
världen, men ett faktum är, att brödet i gamla dagar var bättre i
smakväg än vårt nuvarande dagliga dito. Kanske beror det på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
