- Project Runeberg -  Rännstensungar och storborgare /
17

(1924) [MARC] Author: Emil Norlander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
II. En intressant gammal egendom på Norr. — Vi flytta till Staden mellan broarna. — Kriget mot springpojkarna. — Ett ordentligt nyp. — Gränder, torg och gamla Fiskar-hamnen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


II.



En intressant gammal egendom på Norr. — Vi flytta
till Staden mellan broarna. — Kriget mot springpojkarna.
— Ett ordentligt nyp. — Gränder, torg och gamla
Fiskar-hamnen.


Jag är född i n:r 16 Rörstrandsgatan, numera
Vallingatan, men min ungdoms gladaste minnen knyta sig till huset
14—16 Klara Norra Kyrkogata, en idealisk egendom för barn,
enkannerligen pojkar. Huset är sig likt än i dag, intet är
rubbat och vem som vill kan övertyga sig om sanningen av mina
ord visavi den idealiska lekplatsen. Där finnas två väldiga
gårdar, där finnas skrymslen och prång för dem som lekte
rymmare och fasttagare, långa källargångar tjänade som
gömställen, där finnas låga tak att klättra på, överallt var det
verkstäder, där man hamrade och slog, vadan barnens oväsen
aldrig störde, där fanns magasin i huset med härliga danska
karameller, och där fanns ett voffelbruk där man för ett par
öre kunde få köpa en stor strut rånsmulor, d. v. s. allt klipp
efter voffelbakningen, någon gång fick man även stora bitar
rån med, de där krossats, och blev det fröjd.

Portvakt eller vice värd fanns naturligtvis inte, vadan
gårdens barn, och de kunde vara ett hundratal, voro ensamma
herrar på täppan.

Det bodde en snickare Nilsson där även, och han brukade
från en snickarverkstad i en annan stadsdel mottaga hela lass
av hyvelspån, vilket gud endast vet av vilken anledning han
magasinerade. När de lassen kommo, höllo vi pojkar oss
framme. Mot det att vi hjälpte till med att hyva in spånen,
fingo vi söka ut små s. k. avsneddningar åt oss,
panelstycken, vilkas underliga formationer blevo kära leksaker. Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:52:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rannsten/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free