Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
II. En intressant gammal egendom på Norr. — Vi flytta till Staden mellan broarna. — Kriget mot springpojkarna. — Ett ordentligt nyp. — Gränder, torg och gamla Fiskar-hamnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och handlade vi något åt våra mammor, erhöllo vi alltid ett
slags vänskapspris.
Jag hade att varje dag köpa en flaska full med tjock grädde
och den skulle kosta tio öre, men den hygglige lantmannen
gav ett öre i rabatt och för det öret köpte jag vanligen danska
karameller i magasinet i 68:an. Vissheten om denna lilla
avans kom mig en gång att köpa karameller först och därpå gå
till torget efter grädden. Men just den gången fanns inte en
enda gräddbonde på hela torget. Ödet, som straffar, hade
formligen trollat bort dem och ingen grädde stod att få. Att köpa
den på magasinen tillgängliga, uppkokta och med potatismjöl
utdrygade grädden, gick inte alls.
Det var med särdeles tungt hjärta, som jag den gången
traskade upp och lämnade tillbaks de nio örena.
»Var är öret som fattas?» frågade mamma.
»De’ har jag tappat.»
»Tappat, när det var en silvertioöring du fick ...»
Mamma var ganska hårdhänt i nyporna, och att hon till på
köpet inte fick sin älskade tjocka grädde till kaffet, gjorde inte
samma nypor lenare. Jag hade emellertid med en gång lärt
mig att handla först ...
Kaffet hade en särskild rangplats i vårt hem och det kan
måhända intressera hur man skapade en kopp kaffe i den
gamla goda tiden. Hos Grafströms vid Regeringsgatan
(firman hade inga filialer då) köptes obränt äkta javakaffe. Detta
lades i en kaffebrännare och rostades över öppen eld i
köksspishörnan. Ack, hur många tusen gånger har jag inte med
hjärtat i halsgropen stått och ruskat den långskaftade
kaffebrännaren över den sprakande elden! Inte en sekund fick man
stoppa med skakandet, ty då kunde bönorna bli brunare än de
skulle vara, och gud nåde en då! De skulle över lag vara lätt
bruna. Sedan det rostade kaffet svalats av på ett
tidningspapper, togs en viss mängd bönor och lades i en mortel, varpå
det återstod att stöta bönorna tills det blev som det finaste
snus i morteln. Så i med kaffet i det starkt kokande vattnet
samt noga tillse, att det inte »kokte över». Äntligen var
brygden färdig och med det hade man ett kaffe, som nutiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
