- Project Runeberg -  Rännstensungar och storborgare /
23

(1924) [MARC] Author: Emil Norlander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
II. En intressant gammal egendom på Norr. — Vi flytta till Staden mellan broarna. — Kriget mot springpojkarna. — Ett ordentligt nyp. — Gränder, torg och gamla Fiskar-hamnen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

knappast har en aning om, vad beträffar arom och styrka. Men
prima grädde skulle det vara till samma kaffe, annars ...

— — —

För att fortsätta med lekplatserna, var Karl Johans torg
ingen otrevlig sådan, man hade då även Fiskarhamnen att
springa kapp i.

Den gamla, hederliga Fiskarhamnen med sina, man tyckte,
endast för sjöfolk avsedda småbutiker. Det luktade tjära
därnere, så det var rent av omöjligt för en ovan att stanna länge
i butiken, men för oss pojkar var tjäran så att säga en kär
lukt, och trivdes vi inte i långa gången, hade vi hamnen med
sina många båtar att glädja oss åt.

Det var ett rörligt liv i Fiskarhamnen den tiden. En kolossal
kommers, ett hojtande och skrikande och så att kika på
fiskargummornas halsbrytande jumpande i båtarna, som lågo
förtöjda i närheten. Där i hamnen kunde man iakttaga en annan
typ människor, i samhällsställning lika med de ovan omtalade
»tunnkullrarna», nämligen »sumprunkarna». Det var
avsigkomna stackare, vilka anställdes av Ålandsskepparna mot en
ringa penning att sätta fiskbåtarna i skvalpning, allt för att
hålla fisken vid liv. Det var en kostlig syn att se en man ligga
på rygg på däck och ideligen, i visst tempo, sparka på en stor
sten, vilken hängde i en tross från storsegelsrån. Man tyckte
det var ett roligt göra, men i verkligheten var det väl så lagom
trevligt, ty det enformiga arbetet inbjöd snart sagt till en lur
och stackare den sumprunkare, som hemföll åt sömnen, han
hade att vänta sig en ganska hårdhänt väckning av skepparen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:52:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rannsten/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free