Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
III. Legender i gamla »Sta'n». — Karl XV dör och Oscar II krönes. — Ståten den 12 maj 1783. — Ett kungligt fyrverkeri i Humlegården. — Hur man tog sig in och »straffet» för samma synd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bra i balans, och ingen omkring oss kom sig för att göra
anmärkning mot stolen i fråga.
Och så ...
Det var en ståt, den där ännu ett femtiotal år efter framstår
som levande för minnet.
Militären, som marscherade före, det oändligt långa tåget av
hovherrar, ministrar och utländska gäster och slutligen
majestätet självt, spatserande efter en mängd grant klädda herrar,
vilka buro de olika kungainsignierna på hyenden.
Kungen gick under en stor baldakin, som bars av pager,
samt var klädd i en prunkande hermelinsmantel, även den
uppburen av pager. Man var som med en gång flyttad in i sagans
värld. Man höll andan för att riktigt noga kunna gripa varje
detalj. Att det fanns så mycket vackert här i världen ...
Slutligen måste man, som alla andra, ge luft åt sina unga
rojalistiska känslor och medan majestätet steg upp för trappan till
kyrkan, illvrålade man ur sitt svenska hjärtas djup.
En oändlig rad av nya, grant klädda damer och herrar
passerade därpå förbi en, till dess drottningen anlände, även hon i
lysande purpur. Ståten tycktes — och gudskelov för det! —
aldrig taga slut. Ny musik, nytt glitter och nytt hurrande.
Så, medan kröningen försiggick inne i kyrkan, kunde man
dra andan. »Såg du?» »Såg du?» hördes från alla kanter och
bekanta eller obekanta, sak samma, började ur minnet repetera
olika detaljer. Att regnet obarmhärtigt strilat ned över
värdiga och ovärdiga, det tänkte ingen på, man höll troget ut, ty
snart skulle samma ståt upprepas åtminstone inför oss, som
stodo vid kyrkporten.
Och den kom igen hela grannlåten, oförlikneligt imponerande
och i samma ordning, hälsad med samma hejdlösa jubel.
Det var den första kröning jag varit med om och antagligen
— den sista.
Ännu ett minne tränger sig på mig, med tanke på festen i
fråga. Dagarna efter fick allmänheten lov att se börsvåningen
och den ståtliga läktaren på Stortorget. Jag minns att jag slog
huvudet i ett väldigt spegelglas, som täckte väggen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
