Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
VII. Kastellholmen i gamla dagar. — De storartade fyrverkerierna. — De berömda en-kronassexorna på »Blåsut». — Vinternöjena på gamla Ladugårdslandet. — I skolan på Qvartérsgatan och en fasansfull skrivlektion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kallade vårens primörer kom den tiden inte före våren. Den
färska gurkan liksom rädisorna, dillen och persiljan kommo i
maj och mottogos då med verklig entusiasm; man var, lyckligt
nog, inte bortskämd från årets början med dylika gotter.
Ja, så sattes det fram en duktig karaffin med renat brännvin
åt de äldre herrarna samt kummin- och pommeransbrännvin
åt damerna, allt att kostnadsfritt njutas. Och man åt och
drack som om man aldrig sett mat och dryck förr, och när
det inte längre stod till att proppa magen med mera mat, tog
värdinnan vid bordet resolut upp sin ridikyl, våra väskors
föregångare, och lade ogenerat ned de ostbitar, som voro över.
Detsamma gjorde man vid mest alla bord, och jag tror ej att
betjäningen på stället fann det ringaste ojuste i det oskyldiga
snatteriet.
Kaffe efter maten begagnades ej, herrarna togo in en flaska
punsch eller varma toddar, i sällsynta fall s. k. tutingar, små
toddar, varefter man larvade hem i en stad, där man visst
ansåg det var »ljusa nätter» året om och där absolut ingen
spårvagn lockade.
Det hela hade varit fest, om vilken det talades i veckor, ja,
vad det gällde mindre ofta festande folk — flera månader.
— — —
Så kom vintern, vilken sannerligen hade sitt behag i gamla
tider.
Till att börja med hade man vintrar då. Redan i november
kunde kung Bore hälsa på, och snön låg djup över gator och
torg, djup och säker, ty intet renhållningsverk i Sverige skulle
ha tänkt på att skaffa undan densamma. Man skottade
trottoarerna, men snön vräktes upp på körbanan och där fick den
ligga tills solen kom med sin stora vårstädning. I utkanterna
gjorde denna snöanhopning på körbanan, att gatan kom att
ligga betydligt högre än trottoaren, till stor glädje för oss
pojkar, som då kände oss som om vi gingo i en snöfästning. Inne
på gårdarna blev snötillgången otroligt riklig, och vi kunde
bygga väldiga snöfästen. På vår gård i 32:an hade vi två
dylika fästen med stolta torn på och reella skottgluggar.
Plötsligt beslöt man rasera samma borgar och då arrangerades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
