- Project Runeberg -  Rännstensungar och storborgare /
63

(1924) [MARC] Author: Emil Norlander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
VIII. Gamla tiders råa lärarmetoder. — En magister med en hand av trä. Ett farligt handslag. — Livet på Nybroviken i gamla dagar. — Ett härligt minne från gamla Framnäs.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Naturligtvis rönte de rätt så ofta kraftigt motstånd och då
blev det glänsande slagsmål därnere på isen, under vilka
bataljer det hände att parterna togo av sig skridskorna och.
slogos med dem. Efter mer än en dylik batalj fingo inkräktarna,
ganska illa åtgångna, ge sig av hem till Djurgården, allt med
följd förstås, att de kommo igen för att hämnas, varigenom
oron alltjämt svävade över den i övrigt idylliska Nybroviken.

— — —

Då och då på kvällarna gjorde man utflykter på skridsko
till Skeppsholmen eller Fjäderholmarna. De uti täten
brukade ha gnistrande facklor i händerna, något som gav tåget
ett rent av trolskt utseende.

Allt så primitivt, så enkelt — men så roligt.

De enda egentligt glada tiderna i Ladugårdslands folkskola
voro de par dagar på hösten — då vi skulle hjälpa magistern
ta in ved. Han brukade välja ut några av de hurtigaste i
klassen och så fingo vi order att infinna oss på Grevturegatan
nr — ja, numret har jag glömt, det var alla fall på den
numera igenbyggda delen av gatan, ett litet lågt hus till vänster,
men ett hus med stor trädgård och den trädgården lockade
mer än arbetet att lasta av och lägga fyra famnar ved i en
bod. Veden låg i en stor hög på gården och vi pojkar stodo
i en kedja, langande vedträna mellan oss till den som hade att
trava upp samma ved inne i vedboden. Det hände nämligen
som oftast att ett vedträ »av en olyckshändelse» skuttade tvärs
igenom ett närstående päronträd så att frukten yrde om öronen
på oss. En »olycka» kunde ingen hjälpa, för övrigt passade
man på när ingen såg på och vad frukten beträffar delade vi
den kamratligt bland såväl langande som travande.

För besväret att ordna magisterns vedförhållanden erhöllo
vi rikligt med kaffe och dopp av en snäll gammal gumma,
magisterns mamma eller husfru, vi visste inte vilket.

Fiolspelningen och vedtravandet till trots kändes det lätt
om hjärtat när jag kunde meddela min gode lärare att jag
önskade flyttningsbetyg. Med glädje lämnade jag skolan på
Qvartérsgatan, med sorg och saknad det vida, glada

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:52:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rannsten/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free